2008 november - december

söndagen den 30:e november 2008

Att sova med Sangi

Så var han då på plats, Hopis kompis och vår nya katt vid namn S*Velero´s Sangiovese, en 13 veckors main coon kille. Färgen som han har och som är så väldigt svår att fotografera, är rödsilvertigré. Men så vacker!

Han är en väldigt cool katt. Inte bilfärd och inte båtfärd, inte ens svärmor *skratt* lyckades rubba denna coola katt. Allt klarade han av galant.

Men hans nya "kompisar" var lite svårt att förstå sig på tror jag. De morrade, nosade och fräste åt honom när han kom fram till sitt nya hem.

Natten gick åt till att spana på varandra. Två katter i hallen och en liten i sängen bakom mattes kudde. Så ägnade vi lördagsnatten, undra på att vi är trötta idag, alla 5. Matte och husse vaknade stup i kvarten och kollade vad nytillskottet gjorde och katterna tittade på nytillskottet.

Egentligen var det nog bara vår äldsta katt Sickan, 14 år, som tog det hela med ro. När man är så gammal och har fått 4 kattungar i huset genom åren så är man van.

Men vi tror och hoppas att de ska bli riktigt goda vänner till slut, bara de får fräsa av sig lite irritation först.

Nu ska vi allesammans ta en liten tupplur så vi orkar med att fira första advent lite senare i kväll.

måndagen den 1:e december 2008

En liten ulv i rödsilverpäls

Den här lille lintotten, Sangiovese, har visat sig vara en riktig liten ulv i sin vackra rödsilver päls.

Han har bott hos oss i knappt 2 dygn och fram till dagens lunch har han varit så gullig och rar, precis som på bilden.

Men när jag åt min lunch, omelett, så blev han helt förbytt. Namnet Hyde vore lämpligare än Sangi(ovese).

Han ville absolut ha min omelett och klättrade på mina armar och nacke fram och tillbaka.

Eftersom det inte är så bra för katter och hundar att äta lök (som jag hade massor av i omeletten) så fick han bara en liten pyttebit. Då blev han så ilsken att han började bita mig i axeln allt vad han orkade, jag kände mig som en antilop som blivit överfallen av ett lejon.

När inte det hjälpte så ställde han sig på bakbenen på min nacke, satte klorna i hårbotten och började riva runt. Han råkade riva mig på kinden också så blodet rann och håret stod på ända.

Och jag skrattade så tårarna rann men till slut gjorde det för ont och han blev för vild, så jag fick säga NEJ med hög röst för att lugna honom. Jag kunde riktigt se hur sur han blev. Han hoppade ner på bordet, vände sig om och tittade på mig med överlägsen min och skuttade raskt vidare ner på golvet.

Ja jisses vilket litet nystan och vilket temperament, det trodde jag inte när jag först såg honom. Fast gamla matten varnade mig faktiskt.

måndagen den 8:e december 2008

Sangiovese har vänt upp och ned på oss

Den här lille sötnosen har verkligen fått fart på oss.

Till och med sävlige Rambo är på alerten sen Sangi kom i huset. Han äter lite mindre också, kanske har han fått lite att hålla kollen på när Sangi far runt.

Sangi far omkring, när han inte sover vill säga och är på allting. Det tar en evig tid att diska numera, han vill antingen sitta på min axel eller inspektera slasken (usch).

Igår försökte han först lägga sig hos Hopi i en korg, när han nästan lyckades med det så försökte han sen att snutta Hopi på magen. Det såg för kul ut när Hopi med skräck i blicken rusade ur korgen. Blääää för den där äcklige lille smilfinken, såg han ut att tycka.

När vi sen la oss så försökte han snutta på oss också. A,j sa matte och en stund senare kom det aj, från husse. Attans vad han bet. Ändå var han hela 13 veckor när vi hämtade hem honom, han borde vara tillräckligt stor. Det kanske är något tillfälligt.

En riktig vattenplaskare är han också, han snarare övar simtag än dricker vattnet ur vattenautomaten.

Och som han äter, ingen av de andra äter så mycket. Han äter med hela ansikten och får mat på nosen som jag ser alldeles för sent när jag redan tagit ett bra foto av honom.

Det är verkligen jätteroligt med en kattunge i huset.

torsdagen den 11:e december 2008

Mitt hemska, ljuvliga lilla monster!

Idag tror jag Sangi har slagit rekord i att busa och driva mig till vanvett.

Han är på precis allt. Öppnar jag källardörren så kommer han och rusar snabbt ner i källaren, där får han absolut inte vara. Jag vrålar NEJ så de andra katterna studsar, Sangi bryr sig noll.

Han kliver alltid in i kylen när jag öppnar dörren och står med händerna fulla med varor.

När jag diskar sitter han i vasken. Så det blir till att lyfta upp honom ur vasken med blöta diskhandskar. En sekund senare, ja då får jag lyfta upp honom ur vasken osv osv.

När jag höll på att försöka få ordning på mina spretande miniamaryllisar som inte längre är så mini. (Jag har nog vattnat dem för mycket, då växer bladen till lianer.) Och hade jord och lecakulor överallt, vem kommer då och ska hjälpa till, jo Sangi. Ännu mera jord överallt och en grå katt.

Till slut var jag riktigt ilsken, men han bryr sig som sagt inte ett skvatt utan ställde sig på bakbenen, tittade mig i ögonen med sina små pliriga gröna ögon och så såg det ut som kattrackarn log mot mig. Han är helt otroligt!

Lite senare skulle jag försöka slänga ihop en lunch, vilket jag vet alltid är en prövning när Sangi är i närheten, men den här gången lyckades jag nästan. Han slog lite på skinkpaketet, slickade lite på smöret, annars var det lugnt. Tills jag skulle börja äta. Han for som en tok fram och tillbaka till tallriken, slickade på ägget, försökte bita i skinkan, slog på smörgåsen osv.

Då fick jag nog och bar ut honom i hallen och stängde dörren. Den här lunchen bara måste jag få äta i lugn och ro, annars brukar det sluta med att jag ställer mig upp och slevar in maten, hur het den än är.

Sen satte jag mig och åt. Hopi och Sickan passade också på att äta sin mat i just lugn och ro.

Då hör vi mjau, mjau, mjau, mjaaaaau en stund. Sen blir det tyst. Därefter hörs det ett KLING och ett KLANG. Den smarta lilla Sangi har klättrat upp på kattlådan (som har ett tak) ställt sig på taket och slagit på koskällan som hänger där ute. Helt otroligt, hur i hela friden kunde han veta att den skulle ge sånt ljud ifrån sig? Men som sagt, han är otroligt smart för att bara vara 15 veckor.

Vad månne bliva av denna kattunge?

Sen förlät han mig genom att snabbt klättra upp och sätta sig på min axel och spinna och stryka sig mot min kind och bara var så glad att få se sin tokiga matte igen.

tisdagen den 23:e december 2008

God Jul och God Julefrid

önskar Pius och Co!

Ja ja, lite måste vi väl få bråka, vi kramas ju bara.