2009 maj - augusti

fredagen den 28:e augusti 2009

Sangi stärker gardiner

- Men matte, du sa faktiskt att du skulle behöva ha stärkelse i gardinerna. Så jag hjälpte bara till. Så det så.

- Nu var det bara det att det var gardinkapporna som behövde stärkas. Inte gardinlängderna nertill.

Jag kom in i "datarummet" och sniffade.

- Men vad sjutton är det som stinker?

- Det luktar ju som kattkiss.

- Men va f-n! Har kattskrället kissat. Och var har han kissat någonstans.

Jag nosade och sniffade som en hund. Till slut greppade jag tag i den långa gardinen och tog ett rejält andetag med nästan inuti gardinbiten.

Jag ångrade mig nästa genast.

- Fy tusan vad det stinker. Jäkla katt.

Så det blev till att ta ner gardinen och slänga den i tvätten.

Men vart har det mer hamnat kiss? På golvet antagligen, väggen kanske.

Så jag tog fram nästan allt i rengöringsväg och sprayade både golv och väggar. Till slut hittade jag en flaska Youcoair, som ska ta bort dålig lukt.

Vet inte om det var det som hjälpte men nu tycker jag det nästan inte luktar alls. Men jag ska gå ett varv med en ättiksindränkt trasa också.

Jag skrev och frågade på www.katter.nu det var där jag fick tipset om ättika. Sen damp det ner ett mail från en för mig okänd dam, hon rekommenderade Urine Off. Det är ett specialmedel. Kanske bäst att köpa hem en sån flaska också.

När jag ändå läste om medlet så läste jag också om en ficklampa som man kan lysa med i ett rum där man vet att katten har kissat. Det lyser om fläcken när lampan lyser på den. Vilka grejer det finns.

Nyss låg Sangi på golvet och lekte med ett hundben jag skaffade när han hade kli i tänderna och bet på allting.

Men undrar vart han tog vägen nu? Jag är lite orolig för att jag ska behöva sanera hela huset innan han varit hos veterinären och tagit bort "kronjuvelerna".

- Vad är kronjuvelerna för nåt?

onsdagen den 26:e augusti 2009

S*Velero´s Sangiovese fyller 1 år idag! Hurra!

Mattes älskling, busungen, Lillen, gangsterkatten, Snuttis det vill säga S*Velero´s Sangiovese fyller 1 år idag.

Jag minns det som igår hur vi åkte till Tyresö för att hämta hem vår nye lille familjemedlem.

Och jag kommer ihåg första gången jag såg honom komma springande från badrummet, svischa förbi mina ben och tumla runt i köket.

"Var det där Sangi?" Undrade jag.

Jajamensan det var det minsann. Han for omkring som en virvelvind så det var svårt att fästa blicken på honom.

Men efter en stund så somnade han i sin blivande husses famn.

Sen gick resan till Nynäshamn och Gotlandsbåten.

Husse tittade på den lille vite dunbollen när han låg och sov på soffan i djurhytten vi bokat och utbrast "En liten ängel".

De orden skulle han få äta upp många gånger.

Med sitt änglalika utseende kan man inte tro att han kan ställa till så mycket bus. Arrangera om tavlor, riva ner blomkrukor, skvätta ut vatten ur dricksautomaten, slita bort tätningslister, gnaga på diverse av inredningen, riva ner tapeter, driva de andra katterna till vanvett osv.

En påhittigare katt har vi då aldrig haft. Han är verkligen "med", har kollen på allt och alla.

Och är otroligt matglad, hela tiden vill han ha mat. Han vill gärna smaka på allting, godis, choklad, glass, chips, kaffe, öl. Men konstigt nog så gillar han inte torsk.

Så dagen till ära så har jag köpt hem ett halvt kilo räkor, för det tycker han är jättegott.

torsdagen den 20:e augusti 2009

Längtan efter pelargoner och katter

Jag satt just och läste om pelargoner på nätet. Det var hos Adlibris där man kan provläsa en del böcker.

Boken var Lasse Arnells senaste. Han berättade så ingående och beskrivande som sina pelargoner att jag blev alldeles till mig av längtan ut till mitt växthus.

Jag bara måste ut och se hur de mår, om någon knopp har slagit ut, om det är nån som är törstig eller har fått något skrumpet blad som ska tas bort. Bara pyssla lite.

Funderar på ännu en pelargonhylla åt dem, det behövs en till vintern. En som ska stå vid kortsidan där jag idag har ett bord för sticklingarna och frösådderna.

En ny fin blå hylla skulle jag vilja ha. Sambon suckar, blir hon aldrig nöjd, verkar han tänka.

Men jag vill ju ha det så fint så fint för mina kära pelargoner. Helst i vinter då vi behöver livas upp i mörkret och kylan. Belysning finns redan fast jag skulle nog vilja ha en lampa till.

Jag vill ha det trivsamt även i vinter, så jag kan gå ut och sätta mig och kika på dem, även om de inte är i sitt allra vackraste skick.
Jag kan få samma känslor för katterna när jag är ute och pysslar med något. Jag bara måste in och gosa med dem.

Helst då Sangi som är min lille gullunge. Yngst men absolut inte minst. Men så oerhört charmig.

Han lämnar mig aldrig oberörd. Antingen så blir jag varm om hjärtat för han är så söt och gosig.

Eller så blir jag vansinnig för han retar mig till vanvett med sina påhitt.

Fast jag tror jag blivit ganska härdad. Äsch vad gör lite vatten på golvet, det rinner ju igenom och i källaren är det betonggolv.

Husse håller inte med mig, han morrar fortfarande över Sangis hyss, helst när han vräker ut vatten från vattenautomaten på golvet. Så nu ligger det en trave tidningar och en plåt från ugnen under vattenautomaten. Det ser inte klokt ut.

Här är Sangi 14 veckor, en sån ljuvlig liten busunge.

måndagen den 17:e augusti 2009

Sömnbrist pga en liten sötnos

Så har jag då åter haft en sömnlös natt, jag lider snart av sömnbrist och får pga det ett hemskt humör, jag som brukar vara så snäll och ödmjuk.

Jag gick och la mig cirka halv elva i går kväll.

Vaknade halv tolv av oväsen på gatan, det går ibland ungdomar förbi och för ett jäkla liv och eftersom fönstret står på glänt så hör jag vartenda litet ljud.

De här sparkade dessutom på något metalliskt så jag kastade mig upp ur sängen för att kolla så att det inte var vår bil som drabbades. Det var det inte.

Så slumrade jag till igen och vaknade av små tassar som bankade på fönstret. Det var Sangi som jagade ett flygfä.

Lyckades somna om för att vakna av ett nytt mystiskt läte, det var bara Sangi som slet ner gummilisterna i fönstret. Han gör det ibland.

Nästa gång vaknade jag av att han snuttade på min hals och trampade med sina sylvassa klor på min axel. Fast det är jag van vid, bara att somna om.

För att strax vakna av ett klirrande läte som jag kände igen. Sangi lekte med plastkrokarna i sängen. Han klättrar ibland upp på listen över himmelsängen och försöker där hålla balansen och samtidigt slita och bita i plastkrokarna som man kan hänga gardiner i. Ifall man vill klä in hela sängen i tyg.

Nästa gång jag vaknade var klockan halv fem, då jamade han nerifrån köket. Jaha, bara att gå upp för då är han hungrig och tystnar inte förrän han fått mat. Mycket riktigt, när jag släpat mig nerför trappen och ut i köket så satt tre hungriga katter där och tittade uppfordrande på mig. MAT! Vill vi ha mat, matte!

Fram med både blötmat och torrfoder, tre hungriga katter kastade sig över det. Utom Sickan, hon är en klok gammal dam, hon sover dygnet runt, nästan i alla fall.

Sen satte klockradion igång att spela klockan halv sex, då vaknade både jag och Sangi, som sov på min arm, med ett ryck. Suck, bara att hasa sig upp och fixa frukost åt husse. Gäsp!

Sen gick vi faktiskt och la oss igen när klockan var runt sex och somnade om tills lite efter åtta på morgonen. Då var det en jättetrött matte som fann det för gott att stiga upp och ta itu med dagen.

Jag kom i alla fall på att jag gärna skulle vilja jobba på en tidning. Det är kul att skriva.

tisdagen den 11:e augusti 2009

Sangi i trädgården

Sangi har tassat ner till dahlialandet som har en liten smal gång bakom blomstren och rosorna intill planket.

Här finns det högväxt kattmynta som är mumma att mumsa på.

Fast här är det nog en insekt som han studerar.


Insekten har förmodligen satt sig högre upp bland växterna.

Förmodligen är det en humla, det finns massor av humlor i rabatterna.









Vässa, vässa, klorna ska vässas ordentligt. Fast det är ett bedrövligt träd att ha hård bark, det går knappt att klättra i.

Sangi har gjort sina tappra försök men trädet är bra halt.

Det är ett japanskt körsbärsträd.






Här ligger han på framsidan av huset och undrar om matte inte kan sluta att fotografera.













Men han är ju så söt så jag tog massor av kort på honom.











En humla i närbild att studera.

Växten den sitter på är perennen Lammöron, jo den är precis lika mjuk och hårig som namnet anger.

Och växer överallt till och med i grusgången.

måndagen den 10:e augusti 2009

Dagens kattäventyr

Dagens promenad inleddes med att Rambo och Sickan placerades på balkongen och Hopi och Sangi fick gå ut.

Hopi for iväg in till grannen i vanlig ordning och Sangi tog det lugnt och lunkade stillsamt runt.

Tills han kom fram till en buske som tydligen luktade misstänkt, där stod han och sniffade och sniffade tills han vände rumpan till och sprayade över stanken med sin egen.

Oj, sa matte!

Sen hittade han ytterligare en buske som tydligen stank extra äckligt för när han luktade på den reste han ragg så hans päls var alldeles vågig.

När jag sen lyfte upp honom, morrade han dovt likt en varg. Det var bara ylet som fattades.

Husse som satt placerad i sin plaststol, fokuserad på vår närmaste grannes buskar och träd invid planket till det stora bostandsrättsområdet intill, försäkrade att Hopi låg därinne bland buskar och blad.

Skriiik, vrål, hördes plötsligt på andra sidan planket.

- Är det vår katt? Undrade matte förskräckt.

- Det låter så, svarade husse.

Kvickt blev en rädd Sangi inburen, han undrade nog var det var för fasansfullt bekant läte.

När matte kom ut igen stod husse på en stege och pratade med någon på andra sidan det 1,80 cm höga planket.

När han kom ner kunde han rapportera att Hopi hade jagat en gråvit hankatt som var 13 år, men matten som var utomhus hade avbrutit jakten och Hopi låg nu på rätt sida av planket, tillbaka till ruta 1, dvs i vår närmaste grannes buskage.

Men envis som Hopi är så ville han inte komma in trots mattes lockande samt skakande av torrfoderburk. Så det blev för husse att klättra över staketet (dock inte så högt) och försöka mota in honom.

Efter ett tag kom Hopi in på rätt tomt.

Hopi älskar att leka katt och råtta med oss, han sätter sig nära oss, men inte tillräckligt för att lyfta upp honom och när vi ändå försöker så skuttar han snabbt iväg några meter. Så håller vi på ett tag.

Idag ägnade jag mig åt att ta ner tvätten från tvättlinorna och när jag var klar ropade husse och visade stolt upp Hopi på ena armen.

Sen förpassades även han inomhus och vi kunde pusta ut. Dagens utevistelse var slut.

fredagen den 17:e juli 2009

Djuren i min djungel

Hopi ligger på span.

Här har han fått syn på en skata.

Han tycker att gräset är grönare på andra sidan, så han är snabb på att hoppa över staketet in till grannen.




Men skatan har satt sig i säkerhet på grannens verandatak.









Och på skorstenen har en mås landat.













I grannens träd sitter en talgoxe och smaskar på larver.












I plastrutorna i växthuset trivs tvestjärtarna. Jag begriper bara inte hur de kommer dit.












Och inne sussar den lille Sangiängelen så sött.

tisdagen den 7:e juli 2009

På Sangifronten intet nytt

En av Sangis fans, Mirkus, undrar varför bloggen står still, gör inte Sangi något bus?

Nej, faktiskt inte. Han är ovanligt snäll. Ok, en blomkruka rev han ner med vilje. Han satte tassen på krukkanten och drog till så blomma och kruka åkte i backen så jorden for runt.

Blomman, en hoya, hade bara ett blad kvar när jag sopade upp resterna, då blev jag lite sur.

Men annars har han skött sig. Ja han skvätter ut vatten, kliver runt på matbordet, smiter ut genom ytterdörren om man inte ser upp. Men annars så har det inte hänt några större saker.

Vi har en kompis på besök, inte så förtjust i katter, honom klev Sangi omkring på i natt. Så han vaknade lite yrvaken och undrade vad som hände.

Har man inte djur själv så är det nog lite konstigt med varelser med päls som yr och klor som rivs som traskar omkring på en om nätterna.

Men en gammal kustjägare ska väl klara av en liten Sangi - kanske!

måndagen den 29:e juni 2009

Väckt av Sangi

Denna lilla sötnos är då för rolig.

Eftersom det är så jättevarmt om nätterna så har jag svårt att sova, lättväckt är jag i vanliga fall också men nu är det ännu värre.

I natt vaknade jag klockan 02.00 av ljudet klonk, klonk och klonk.

Vad i hela friden var det, tänkte jag.

Hasade mig ur sängen, satte på mig nattsärken. Vill ju inte gärna möta en inbrottstjuv näck.

Tände belysningen i trappen och gick ner.

I hallen lekte Sangi och hade så skojigt med en liten trähäst. En prydnadsak som han hade hittat på eftermiddagen och som jag hade "gömt" på ett litet bord.

Tydligen så hade jag inte gömt den tillräckligt bra.

Jag gav honom och de andra mat när jag ändå var uppe och sprang och tänkte att nu lugnar han väl ned sig när han blir mätt och belåten.

Tog med mig den lilla trähästen upp till sovrummet och ställde den på en byrå och la mig för att somna om.

Jag hann väl sova i nån enstaka minut innan det hördes ett rejält DONK från nedervåningen.

Vad i helskotta nu då, muttrade jag högt, flög ur sängen och kastade på mig nattsärken igen och gjorde om samma procedur som tidigare.

I vardagsrummet satt en undrande Sangi och tittade på förödelsen. På golvet låg en vas (som höll), ett gäng med söndertrasade rosor och massor av vatten samt en liten duk.

Han hade försökt att hoppa upp på en sekretär som dels är rundad och dels har en väldigt smal kant högst upp där blommorna hade stått. Helt omöjlig att hoppa upp på. Men Sangi han ger inte upp, han har försökt förut och tänkte väl att han skulle göra ett nytt försök nu.

Vad han skulle dit upp och göra begriper jag inte, där stod bara en vas med rosor och en prydnadskatt i trä.

Så det var bara för mig att leta upp en trasa att torka golvet med så gott det nu gick. Plocka ihop det mesta av rosorna och kasta i soporna och sen försöka gå och lägga sig igen.

Det gick inget vidare.

Så idag är jag bara så jättetrött så jag går på knapp halvfart. Jag som hade tänkt ge mig ut och rensa rabatterna och vara allmänt duktig.

Men än så länge har jag bara orkat diska, dammsuga och tvätta sängkläder och lägga nya i sängen.

Men två nya pelargonsticklingar väntar på mig i växthuset så ut dit och pyssla lite med dem måste jag.

Och buskatten, han ligger väl och sover någonstans.

lördagen den 13:e juni 2009

Nu kom jag på er

Jag blev inte lite förvånad när jag såg de bägge kombattanterna ligga så här nära varandra i sängen.

Tydligen var det eld upphör för tillfället.

Men Hopi ser lite skyldig ut, eller så skäms han för att ligga så nära och se så gullig ut med hatobjektet Sangi

Glöm inte att rösta på Sangi!

http://www.agria.se/agria/kattungar_09.nsf/index?OpenView&Start=1&Count=20

torsdagen den 11:e juni 2009

Med bark mellan tårna

Vi var ute på en trädgårdspromenad igår kväll. Sangi i koppel och de andra två killarna på fri tass fast under husses övervakande ögon.

Sickan, gammelkatten, fick stanna inomhus. Hon tycker hon blir åldersdiskriminerad, hon har hört matte säga så om sig själv.

När vi gick, sprang, hoppade och skuttade oss fram i trädgården fick Sangi plötsligt syn på ett jättestort träd.

Jag såg riktigt hur han funderade en stund innan han tog två skutt upp på den höga stammen.

Men eftersom jag inte har för avsikt att börja lära mig klättra i jättehöga päronträd så hakade jag ner honom från stammen.

Haka är rätta ordet för med hans jätteklor så sitter han fast ordentligt, helst i den, av regnet uppluckrade stammen.

När jag satte ner honom på gräset så hoppade han till precis som när han blev stungen av en insekt i helgen. Sen bet han i tassen och hoppade på tre ben.

I vanlig ordning blev jag förskräckt och försökte få upp honom i famnen så jag kunde undersöka den lilla tassen. Men han bara for omkring som en galning i kopplet. Till slut fick jag fatt i honom och såg något mörkt som satt fast i tassen. Jisses, en humla tänkte jag och började försöka ta bort den. Rädd för att själv bli stungen.

Men när jag till slut fick grepp om "humlan" så visade det sig att det var en bit bark som hade fastnat mellan tårna på Sangi. En rejäl bit som säkert kändes otäckt att ha fastkilad. Man vet ju själv hur det känns om en sten har fastnat under foten.

Så det var bara att peta loss den och sen skuttade han glatt vidare som om ingenting hade hänt.

Och inte har han lärt sig någonting från helgens humla utan han jagar och slår på alla insekter som kommer i hans väg så jag har ett himla sjå med att kolla vad han slår och biter i.

Så inte är jag arbetslös inte, bara inkomstlös.

måndagen den 8:e juni 2009

Tavlan som hängde snett

Jag hade mina kompisar på fikabesök idag.

Då får jag en intressant fråga.

Kompisen: Varför hänger tavlan så snett?

Jag: För att Sangi vill ha den så.

Kompisen: Jaha, då förstår jag.





Här ligger konstkritikern själv och jäser i sin fåtölj.

måndagen den 8:e juni 2009

Mina trötta små pälsklingar!

Sangi var med och åt rabarberpaj när mina kompisar var här och fikade i förmiddags. Nåja, pajen ville han inte ha men däremot vaniljsåsen som jag serverade till.

Sen blev han så väldans trött så när jag kom upp på övervåningen hittade jag honom i famnen hos Rambo.











Rambo tyckte tydligen att Sangi var lite väl smutsig för han höll på att tvätta på honom länge och väl.

En liten putsning mitt på huvudet.











Och lite till.


















Men till slut så fick det vara bra med tvättandet.

Efter en stund när jag kikade in i sovrummet så hittade jag dem liggande och snusandes bredvid varandra.

Visserligen ser Rambo ut som en stor röd säl men ändå har han gått ner hela 3 hg på 3 månader så det går neråt med vikten. Från 8,2 kg till 7,9 kg.

Sangi han går istället upp i vikt och det är precis som det ska vara. Han är en växande maine coon hanne på 9 månader som gott kan lägga på sig.

Häromdagen när jag vägde honom hade han gått upp 1 hg så nu väger han 5,2 kg.

Men en maine coon blir inte vuxen förrän mellan 3-5 års ålder så han har gott om tid.

söndagen den 31:e maj 2009

Sangi på trädgårdspromenad

Sangi var ute på en promenix i trädgården idag. Solen sken och varmt var det.

Här går han omkring i dahlialandet. Det syns att dahliorna har börjat komma upp.

Själv trippade jag försiktigt mellan dem och försökte att inte trampa ner dem.

Han går väldigt duktigt i sele, förstår precis när jag säger nej och håller emot att där får han inte gå.


Här har han hittat en högväxande kattmynta. Växten är gräsligt ful, inte alls som den vanliga lågväxande sorten.

Den påminner lite om nässlor.

Sangi tyckte den var toppen och låg och gnagde på den tills han gnagt av stjälken.






Sen hittade han växthuset och klev in med resoluta steg.

Detta ställe måste undersökas.










Hm, vad är detta för hus?

Väldigt vad mycket blommor här var och varmt är det.













Sangi nosar sig framåt på stengolvet.













Ända längst bak där tomaterna står nosade han sig.

Sen fick det vara bra och han gick ut igen.

Det var hela +41 grader inne i växthuset så jag förstår att han inte ville vara där inne alltför läng

onsdagen den 20:e maj 2009

Sangi och påskfjädrarna

- Var i hela friden har du fått fatt på påskfjädrarna? Frågade jag Sangi när jag hittade honom liggande och gnagandes på ett gäng.

Han tittade glatt på mig och fortsatte att massakera fjädrarna.

Efter en liten kamp fick jag tag i allesammans och stoppade ner dem i en låda.

Men vart de kom ifrån begrep jag inte.

Jo kanske, jag stoppade några fjädrar i fickan när han och jag var ute första gången. Han hade hittat de kvarglömda fjädrarna i en blomdekoration på trappen.

Så jag kikade i fickan på jackan och där låg de. - Vad konstigt, muttrade jag för mig själv.

Gick upp och fortsatte knappa på datorn.

Efter ett tag kom jag på att jag skulle gå och handla kvällsmaten innan lunchrusningen började. Så jag gick ner och upptäckte ännu flera påskfjädrar på golvet. Men ingen Sangi.

Nu började jag bli bekymrad eftersom det fattades ståltråd på någon och var var Sangi?

Och var sjutton kom alla påskfjädrarna ifrån?

Jag gick igenom undervåningen och hittade inga fler fjädrar, bara Rambo som gömde sig under en möbel. Han är så känslig så han märker när jag är upprörd över någonting.

- Men var är Sangi, muttrade jag frågande till honom. Men fick förstås inget svar.

Gick ner i källaren och där låg han med munnen full av fjädrar, jätteglad och sprallig. - Men kattskrälle var har du hittat alla fjädrarna och du har väl inte ätit av ståltråden, pladdrade jag förtvivlat.

Sangi rullade runt lycklig och lät mig ta alla fjädrarna ifrån honom. I pälsen hittade jag en bit ståltråd.

- Måtte han inte ha ätit av ståltråden, fortsatte jag mitt pladder för mig själv. - Denna katt gör mig olycklig.

Och inte begrep jag vart dessa fjädrar kom ifrån.

Så jag gick upp och satte på mig ytterkläderna för att gå och handla.

Nu är det lite komplicerat att komma ut och in hos oss, Sangi och Hopi vill gärna kuta ut så de lurpassar vid ytterdörren. Så oftast går vi källarvägen. Men nu har de två finurliga grabbarna lärt sig öppna mellandörren, en dörr mellan den inre- och yttre källaren så det är lite besvärligt ändå.

När jag öppnade mellandörren helt (den stod lite på glänt) såg jag påskkransen och en fjäder kvar på den.

Sangi hade alltså hittat påskkransen som jag lagt högt uppe i en lagerhylla i tvättstugan. Fått ner den på golvet och slitit loss alla fjädrarna utom en.

Den katten är helt otrolig!

Så nu sitter jag här och är bekymrad för att han kan ha fått i sig av ståltråden. Rackarkatten!

söndagen den 17:e maj 2009

Sangi utomhus för första gången

Idag var första gången som Sangi var ute i trädgården.

Förut har han bara varit på balkongen några gånger.

Men idag var han så olycklig när de andra tre fick gå ut men inte han så efter att ha placerat Sickan i växthuset så gick jag in och satte på Sangi den svarta selen.

På balkongen har han en grön sele med röda blommor på men den är lite ynklig så det fick bli den rejäla svarta selen för storvuxna katter.
Och det gick alldeles utmärkt att få på honom den, visserligen ville han tugga lite på den först men sen fattade han galoppen och gick ut på trappen.

Han såg lite undrande ut men efter att ha nosat runt samt fångat in några påskfjädrar som satt i en pensékruka så trippade han nerför trappen.

Inga konstigheter alls, han travade iväg på grusgången och sen på stengången som han aldrig hade gjort något annat. Och ändå var det första gången han var utomhus. Ja om man inte ska räkna med igår när han smet ut när vi öppnade ytterdörren. Men då satte han sig på verandabordet och var lätt att bära in.

Sangi gick igenom hela trädgården och nosade runt ordentligt. Populärast var dahlialandet, det är nästan bara jord där förutom några torra stjälkar från dahliorna som sticker upp. Sangi hoppade, skuttade och tyckte det var jättekul med alla små flugor som for runt så han skuttade glatt efter. Matte försökte hänga med i svängarna vilket inte var helt lätt.

Han var också jätteduktig med att inte envisas med att krångla sig under saker som inte matte kunde följa efter. Det räckte med ett NEJ och ett litet ryck i kopplet så gick han en annan lättare väg, precis som han förstod. Under bilen gick inte heller så då gick han runt den istället.

De andra katterna, Hopi och Rambo, såg undrande ut och kollade in varje steg han tog.

Men efter ett tag tyckte matte att det fick vara bra för den här första utevistelsen så Sangi bars in. Det var inte poppis, några protestjamningar. - Jag vill ut, ut, ut, sa Sangi. - Sen, sen, sen, sa matte.

Sickan, hon som blev inlåst i växthuset hade letat upp en kartong med papperstussar och lagt sig att sova, så när husse skulle hämta henne hittade han henne inte. Inte förrän det började prassla i kartongen fick han syn på sjusoverskan.

Rambo vägrade däremot att gå in och eftersom han mest ligger under något träd eller buske så fick han vara ute medans vi rensade ogräs och pysslade i trädgården.

Men sen var det inte lätt att komma in genom ytterdörren. En liten vit tass och en rosa nos stack ut genom dörrspringan så det blev till att gå in källarvägen. Lyfta in Hopi och Sangi på nedervåningen, stänga dörren och sen locka in Rambo genom ytterdörren.

Dessutom har de två maine coon killarna lärt sig öppna mellandörren i källaren så det är en liten procedur att ta sig in och ut nuförtiden.

fredagen den 15:e maj 2009

Sköldinge- Haninge- Yxlan- och Tyresökatterna

Bilder från katternas sovställen just nu.

Här är Sickan, hon kommer från Sköldinge.

Det var 1994 vi körde långt ut på landet innan vi hittade henne.

Lustigt, men jag kommer ihåg precis hur det gick till när vi köpte henne.

Jag stod och pratade med ägaren, han korsförhörde mig så jag fick knappt en chans att titta på kattungarna.

Men när jag väl kikade på de röda killarna som jag hade tänkt mig så fick jag syn på Sickans rosa tass och sen var jag såld. Husse tyckte detsamma fick jag reda på senare.

Hopi: Rambo har tagit min filt, får han det?

Rambo: No Comments.

Rambo kommer från Haninge år 2000 så det var inte så långt att åka. Han var så himla söt när han var liten, en liten röd ulltuss.

Nu är han en stor röd ulltuss som går på bantarmat, och jag tror faktiskt det hjälper.

Hopi, maine coonen från Yxlan. Det var ett litet äventyr att hitta hem till honom, en lång resa 2005. Hopi och hans syskon såg nästan likadana ut, men han var den enda killen.

Och här är odågan från Tyresö, 2008.

Det var en liten resa att hitta hem till honom också. Lite slingrande vägar men ganska nära oss.

Han fann sig väl tillrätta i sin blivande husses famn men numera trivs han bäst hos matte, husse duger när matte inte finns till hands.

måndagen den 4:e maj 2009

Musen som försvann

Nej matte, det var inte jag som rev ner allt detta. Jag skulle bara kolla läget.

Ack ja, undra på att jag just nu har huvudvärk, den lilla katten gör mig ibland galen.

I natt, vid halv tvåtiden, vaknade vi av ett fruktansvärt oväsen, krasch, bang och bom. Vi är visserligen ganska vana vid det ljudet. Men det här var lite ljudligare än det brukar vara.

-Vad var det? undrade jag.

- Jag vill inte veta, svarade husse och drog täcket över huvudet och somnade om.

Men som den ansvarsfulla matten jag är, så släpade jag mig halvt sovande upp.

I rummet intill, datarummet som jag kallar det för, låg en massa papper, jord och grejer blandade på golvet. Samt en katt vid namn Sangi.

- Men vad har du gjort kattskrälle? muttrade jag kvidande.

I fönstret hade han lyckats få till en strike med två blomkrukor, men konstigt nog så höll bägge krukorna fast jorden låg utspridd överallt.

Den här stjärnpelargonen var i gott skick trots att Sangi försökt spela bowling med den.

Men i den andra krukan, oj oj, fanns tre små ynkliga Achimenes (s k Femöringar) som nyligen grott med små yttepyttiga blad.

Jag hittade dem i jordröran på fönsterbrädan och har nu sopat ner dem i krukan för att lite senare försöka få ordning på dem igen.

Mitt i natten så orkade jag bara inte ta tag i röran så jag gick och la mig igen.

Det är först nu senare på förmiddagen jag grabbade tag i dammsugaren och började röja i förödelsen.

Då fick plötsligt Sickan, den gamla kattdamen fnatt och hoppade raskt upp i bokhyllan.

Där klättrade hon med viss möda upp och satte sig på en skrivare.

Hon är 15 år och har ont i sina leder och därmed svårt att hoppa ner, upp går däremot väldigt bra.

Så där satt hon och tittade på en matte som muttrande for runt med dammsugare och trasa och försökte städa.

Inte förrän efter några ynkliga jamande så lyfte jag ner henne på golvet. Tänkte att hon skulle lära sig inte klättra högre upp än vad hon kan ta sig ner.
Men jag misstänker att hon har glömt det till nästa gång.

Det som var mycket konstigt var att hur jag än letade så hittade jag inte datamusen.

Den var bara borta. Jag letade under sängen eftersom jag tänkte att Sangi kanske hade släpat iväg med den. Jag var nere på undervåningen och letade och till slut gick jag ner i källaren. Men ingen mus någonstans.

Den var bara som bortblåst.

Till slut drog jag fram datorn från väggen och gick igenom sladd för sladd. Då hittade jag den. Den hade lagt sig på insidan av databordet och sen ramlat ner så den hängde fritt en bit ner från bordet. Omöjlig att se från det hållet jag stod.

Puh, nu kan jag börja skriva ett nytt blogginlägg tänkte jag och slog mig ner för att dokumentera ännu ett hyss av Sangi.