2010 januari - april

fredagen den 1:e januari 2010

Katternas nyårsafton

- Jaha, nu är de där blixtrarna igång igen. Samma visa varje år, så här års.

Sickan har nu upplev 15 nyårsaftnar med samma lugn och intresse för smällar.

När hon var yngre brukade vi ta henne i famnen och ställa oss på verandan och titta på raketerna. Hon tyckte det var jättespännande.





- Matte! Vad är det för hemskt oväsen och vad är det som blixtrar värre än du och din kamera?

Sangi var inte lika rädd som förra året, utan satt i fönstret och tittade. När han tyckte det var för hemskt så hoppade han ner på golvet. Sprang några varv och så upp i fönstret igen.







När han hade sett att Sickan vågade sitta i lugn och ro på köksbordet och titta ut, så vågade han också.

Rambo och Hopi var som uppslukade. De är jätterädda när det smäller och blixtar.

De morrar och springer och gömmer sig.

Hopi ägnade natten i källaren. Förmodligen sov han i någon av transportburarna som står där.

fredagen den 1:e januari 2010

Nyårsdagen 2010

- Vi kan väl få gå ut matte? Snälla!

- Självklart mitt lille gull. Det är så soligt och fint med nysnön, så klart du och de andra ska få gå ut och tumla runt i den.









Det krävs två amerikanare för att gå ut i snön.

Rambo och Sickan gick ut på trappen, Sickan vände snabbt och gick in igen. Rambo gjorde ett tappert försök men såg så ynklig ut så det var bara att släppa in honom i värmen.

Hopi han hoppade runt i snön som vanligt. Det skall mer till än lite snö för att stoppa honom att gå in till grannen.





Det är husse som tagit fotona (förutom det första) så de är lite suddiga, han är inte så van och så rör sig katterna ganska fort.

Sangi gick och sprätte med tassarna i sina försök att få bort snön.

Han var ute en bra stund. Han har hittat på att han ska gå ut genom garageinfarten och in genom grinden, så då får vi en liten promenad på trottoaren. Han är så nyfiken på vad som händer på andra sidan trädgårdsmuren.

- Nej du matte, det här var inte så kul. Ska vi ta och gå in igen?

söndagen den 3:e januari 2010

Dagens promenad

- Här sitter jag och vaktar garageinfarten.













Hopi han skuttar omkring i snön så det är helt omöjligt att ta något vettigt foto på honom. Han är alldeles för snabb för sin gamla matte.











- Här brukar det finnas smaskig kattmynta, men nu hänger det bara några torra blad. De är inte så goda och så är de sega också.










- Som sagt, de är inte goda. Undrar vad de tagit vägen, de där goda som jag brukar äta.

- Här har jag fått en doft i nosen, så jag spårar en liten bit. Men sen försvinner den.

torsdagen den 14:e januari 2010

Leksaken

Kolla! Matte kom hem med en leksak hon köpt för 10 kr på ÖB, den var jätteskoj.

Här bär jag på den, den där pinnen hade jag lite bekymmer med men det fixade sig.










På väg mot köket.

















Här har jag burit ut den till köket och ligger och tuggar på de mumsiga fjädrarna.
















Titta så fin den är, rosa skaft och blåa fjädrar.













Vem kommer i trappen? Nån som ska sno min leksak?

tisdagen den 19:e januari 2010

Liten blir Stor

Här är kort från när Sangi var liten. Alltifrån 1 vecka till 12 veckor.

Samtliga foton är tagna av Sangis uppfödare Veleros. Förutom det sista, när han är vuxen.

Här är den lille bara 1 vecka gammal. Han har ungefär samma kroppsform idag då han är 1 år och 5 månader. Han är ganska matglad om man säger så.



2 veckor.











3 veckor och nu börjar man se de rätta Sangi-takterna, vift, vift - släpp ner mig.

















4 veckor och undersöker världen.

Jag kommer ihåg att uppfödaren berättade att Sangi var först med det mesta, att gå på lådan, rymma från kattungeinhägnaden och så vidare.

Honom måste vi ha, utropade jag.



5 veckor och han ser ut som en liten ängel, när han sover vill säga.













6 veckor och vässar sina vapen.















7 veckor och han ser precis så fundersam ut som han ser ut ibland än i dag.

















8 veckor. Observera vilken kontroll han har på sin lilla svans.


















9 veckor och har fällt sitt första byte, en lila fjädervippa.











10 veckor. En riktigt liten goding.











11 veckor. Busig som sjutton.











12 veckor och med råttan i ett stadigt grepp. En sån här råtta har han även hos mig och den är fortfarande lika populära.

Han älskar att bära omkring på leksaker och bollar.


















Sangi lite över året. Stor och rejäl och alldeles, alldeles underbar.

torsdagen den 21:e januari 2010

Heltjock och Halvtjock

Så här söta är mina små gryn när de ligger och samsas på sacco-kudden.

Rambo (den röde) och Sangi (den ljuse) fungerar riktigt bra ihop.

Rambo är 10 år och blir inte så värst arg när Sangi retas och bråkar med honom. Inte som Hopi som skriker allt vad han orkar bara Sangi går förbi honom.

Rambo han finner sig i att ha en busig Sangi på huvudet ibland eller Sangi som biter honom i strupen eller i rumpan eller någon annanstans.

Rambo har putsat Sangi riktigt ordentligt i ansiktet så nu är han vältvättad.

Det är nog bara öronen han missade.

När jag gick ner för att hämta kameran och berättade för husse att "de är så söta" så undrade han om det var Heltjock och Halvtjock jag menade.

Inte så snällt sagt.

Att Rambo är alldeles för tjock det får jag höra varje gång vi är hos veterinären. Men det har han varit hela sitt liv. Han hade stora föräldrar också om än inte tjocka.

Sangi däremot börjar bli lite väl rultig. Det är alla torrisar som han tvingar husse att kasta åt honom när vi sitter och äter eller fikar i köket.

I morse satt han på bakbenen och viftade med framtassarna samtidigt som han la huvudet på sned och jamade. "Mat, mat, mera mat!"

Han såg ut som en isbjörn.

söndagen den 24:e januari 2010

Bilder från dagens kattpromenad

Solen sken men det var en hel del minusgrader.

Fast ut skulle förstås katterna ändå. Ja inte Sickan, hon är klok nog att förstå att det är KALLT ute nuförtiden.

Sangi, han är då en riktig isbjörn, både till färgen och att tåla kyla. Han sätter sig i snön och tittar på fåglarna, det kan han göra länge, länge.





Men det blir ibland för kallt om tassarna så då måste de värmas upp innan han kan fortsätta sin snöpromenad.











Han går alltid ner till planket där han vet att det växer mums-mums-växter, det vill säga kattmynta. Men så här års är det bara några torra pinnar kvar av dem.

Men han tar några tuggor på dem i alla fall.








Idag fick han för sig att gå på trottoaren en sväng. Här är han utanför närmsta grannens hus. Han vill bra gärna gå in där, eftersom det är en hel del koltrastar i deras trädgård.










Till slut fick både Sangi och Hopi nog, nu vill vi gå in.












Hopi han sätter sig alltid på datorn när han kommer in utifrån. Undrar om han är kall om rumpan kanske, han satt länge i snön och spanade.

torsdagen den 28:e januari 2010

Så här tigger man, med bilder

Här har ni några bilder på hur ni ska bete er för att få det ni vill.

Se lite lagom söt ut. Observera den lite lyfta tassen och huvudet på sne.












Om inte föregående hjälper, så tar jag i lite mera. Lyfter tassen lite mer och huvudet ännu mera på sne. Fixera husse/matte med blicken.















Om inte de föregående poserna hjälper, jama lite hjälplöst.
















Om inte det heller hjälper, stirra som en galning på husse/matte.

- Får jag inte mina torrisar så blir jag tokig!

Kolla in de galna ögonen och den något lyfta tassen.












När inget av de ovanstående poserna hjälper - kliv omkring bland disken. Helst om lite dyrare glas står på tork.

Får du inte som du vill då, ja då vete sjutton vad du ska hitta på.

lördagen den 6:e februari 2010

Sangi Houdini

Sickan, vad var det som egentligen hände idag när ni katter var ute?

Sickan: Ja fråga inte mig, det var så förfärligt kallt så jag bara gick ut på verandan och in igen. Jag var ute högst nån minut.








Rambo, du då, vet du vad som hände?

Rambo: Nja hörredu, det var ju så kallt så jag var mest på verandan och försökte få komma in. Men du är ju så dum så du släppte inte in mig. Men sen kom husse, han är snäll han, så då fick jag gå in. Så jag vet ingenting om vad som kan ha hänt.







Hopi! Du som är ung och rask och gillar att kuta runt i snön, du vet väl vad som hände?

Hopi: Äsch, det var nog inget speciellt, det var bara Sangi som frös så förskräckligt så han ålade ur sin sele. Och matte hon är ju som hon är, blir skräckslagen för allting.







Sangi, eftersom det hela handlar om dig (som vanligt) så kan väl du berätta vad du hade för dig idag?

Sangi: Eh, jo det var så här. I morse hittade jag några konstiga hårda saker på golvet. De började jag bära omkring på men då skrek både husse och matte i högan sky så jag blev rädd och släppte dem.

Sen har matte försökt tvinga i mig allt möjligt ifall jag har ätit glasbitar säger hon.

Efter det fick jag gå ut, med min fina svarta sele på förstås. Vi gick på gångarna som husse skottat eftersom det var massor av snö som jag inte kunde gå på. Jag försökte men då sjönk jag ner i snön så jag blev kall om magen.

Jag satt och kikade i grindhålet men då kom det en tant som jag blev rädd för. Så jag sprang under husses bil, ja så långt kopplet räckte, matte höll ju emot.

Så helt plötsligt sa det bara schvop så var jag av med den där selen som matte alltid knäpper på mig när vi ska gå ut.

Matte såg bra dum ut där hon stod och tittade på den:-)

Sen låg jag en stund under bilen, matte låg på knä och försökte locka fram mig, men icke, jag är väl inte dum heller.

Eller, jo det var jag förresten, för när jag kröp fram för att kolla in de stora fåglarna som skrek och hade sig, så kom husse och lyfte upp mig. Sen var jag snart inomhus och kunde tvätta bort all otäck snö.

Något mer har inte hänt, så det var väl inget märkvärdigt.

fredagen den 12:e februari 2010

Kycklingfilén som försvann

- Varför skyller ni alltid på mig?

Husse hade tagit fram kycklingfilé som han hade lagt i mikron för att tina.

Vi brukar lägga matvaror som ska tinas i mikron för att inte katterna ska få tag på dem.

Däremot brukar vi låta dörren stå lite på glänt.

- Har du öppnat dörren till mikron? Ropade husse.

- Näää, varför skulle jag gjort det? Svarade jag.

- Men va f... det ligger ju bara en filé kvar. Var är den andra?

- Vad säger du?, svarade jag.

Reste mig ur soffan och gick mot köket. Halvvägs tittade jag ner på mattan och vad ser jag där? Jo en kycklingfilé.

Saaaaaangi!

Husse är optimistisk och tror att den bara är att skölja av och sen använda men när jag tog den i skärskådan så var den full av katthår och annat skräp. Så den fick bli kattmat, precis som Sangi hade tänkt.

Sen tog jag fram en ny ur frysen som jag snabbtinade i mikron.

Sen lagade jag till kinamat av dem.

söndagen den 14:e februari 2010

På promenad med en snöleopard

Titta så mycket snö jag har på benen och i svansen, ska det vara så här nuförtiden?

Sangi är inte alls rädd för snön utan tassar på i snöhögarna trots att han ibland sjunker ner till magen.

Själv är jag måttligt road av att behöva gå i så djup snö att jag blir våt om fötterna.

Men vad gör man inte för sin älskling;-)








Här sitter han framför växthuset i ett fotspår. Han är smart nog att gå där det finns fotspår att tassa i, förutom ibland då han ger sig på djupsnön utan vare sig tass- eller fotspår.











Det här är grannens staket. Vägen dit gick i djupsnö så jag fick snö i skorna. Men till staketet skulle han, det var småfåglar som lockade.

Här visar han hur lång och ståtlig han är när han ställer sig på bakbenen.

Han drar sig sedan upp i klorna så han kan kika över spjälorna.





Här sitter Sangi längst ner i en gång som husse har skottat, här kan man se hur mycket snö vi har.














Hopi och Rambo hittade jag på verandan. De var nog lite småfrusna och ville gå in.

















- Matte, nu vill jag faktiskt gå in!

söndagen den 21:e februari 2010

Två amerikanare i snön

- Men matte, det satt ju en pippi här och skrek alldeles nyss, var är den nu?

- Kallt om tassarna är det också och blött. Idag är det värre än vanligt.

(Vi har blötsnö idag samt snöstorm.)








- Inte är fågelskrället där borta heller.













- Och inte där nere vid komposten. Var tusan tog den vägen.











- Inte sitter den i trädet heller. Mystiskt är ordet.













- Äh, kom nu matte så går vi en sväng till. Vi kanske hittar fågeln till slut. Den såg god ut.












- Vad är det här för väder egentligen? Jag kan ju inte gå som jag vill, utan bara i gångarna som husse skottat. Det är ju för eländigt.















-Suck, jag får väl ta en sväng till då.












- Nu vill jag in.













- Matte! Kom igen nu, snabba ryck, jag fryser fast.












Maine Coon är en amerikansk ras, därav rubriken. Både Hopi och Sangi är maine cooner.

lördagen den 13:e mars 2010

Med en bit brie på golvet

Husse skulle gå och hämta brieosten som låg framme på bordet.

Han hittade den på golvet.

- Skulle jag? Vilket påhopp!

lördagen den 27:e mars 2010

Dö toffel, dö!

- Den här jamarns toffeln gillar jag inte. Den trampar mig på svansen och knuffar mig ur kylskåpet.

- Död åt toffeln!















- Det var då själva ... vilken seg toffel.

- Men jag ger mig aldrig. Den ska bita i mattan.
















- Pust, jobbigt det här att brottas med en dum toffel.

- Måste nog vila mig lite.















- Det var då en rackarns eländes-toffel.

- Men jag ska nog ge den, tugg, gnask, bit, morrr, grrrr...

lördagen den 10:e april 2010

Ägget är kastat

Jag skulle fixa till lunchen nu i veckan. Jag skulle steka pannkakor och hade tagit fram ingredienserna Två ägg låg på bänken tillsammans med mjöl och mjölk och Sangi.

Den kombinationen visade sig snart vara ganska misslyckad.

En märkligt knäckande ljud hördes snart och jag vände mig om för att kolla vad som hänt.

Mycket riktigt, på golvet låg ett ägg som "någon" petat ner.









En förundrad Sangi hoppade ner och nosade på det krossade ägget.

Jag uppmanade honom att slicka i sig åtminstone gulan men ånej, inget gott verkade han tycka och gick därifrån.

Så det var bara för mig att torka upp och ta fram ett nytt ägg.






En annan liten egenhet Sangi har är att varje gång kylskåpsdörren öppnas så ska han prompt försöka ta sig in i kylskåpet.

Här har han lyckats hoppa in och ser fundersam ut. Kanske undrar han var all maten är. Det ser lite knapert ut men välstädat, ja förutom pälsbollen som sitter där inne och ser ohygienisk ut.

onsdagen den 14:e april 2010

Sangi, i mobilen

När jag kikade upp från datorn, som jag för jämnan sitter och stirrar i, fick jag syn på de här ulliga och gulliga tassarna.

Kamerorna var på nedervåningen och att gå ner efter dem skulle innebära att dessa tassar inte länge skulle befinna sig i detta läge.

Så då kom jag på att fota med mobilen och det gick ju lika bra, nästan i alla fall.




Ett litet sött ansikte tittade nyfiket upp och undrade var det var för klickande ljud.












Här är resten av den lilla sötnosen, lika söt som alltid.

Tur det förresten, så som han kan bråka och hitta på bus, så krävs det att man är söt.

lördagen den 24:e april 2010

Grabbarna i trädgården

Sangi, mattes stora kärlek. Förälskad i sin katt, att man kan bli det. Men han är så otroligt speciell.

Han är så förståndig och klok. För det mesta glad och ofta busig.

De andra katterna tycker att han är jobbig, helst Hopi.

De är så olika varandra, Hopi och Sangi. Hopi är mer som sin matte i sättet, försiktig och tillbakadragen. Och Sangi som en bulldozer, här kommer jag.

Idag var det en solig och fin vårdag så då sprang grabbarna gladeligen ut.

Rambo älskar rabatten på framsidan av huset, där växer kattmynta, som så här års är på väg upp.

Det är bara yttepyttesmå blad men de går att tugga på för en katt.





Hopi gillar att klättra upp i det jättehöga päronträdet.

Där kan han sitta och spana.










Rambo är verkligen en livsnjutare, ingen kan se så nöjd ut som han.

Trots att hans päls så här års är en enda stor tova som jag har stora svårigheter att reda ut.

I värsta fall slutar det med en tur till veterinären, sövning och rakning.

Men jag ska inte ge upp än, även jag har olika rakapparater och saxar att försöka med.

Problemet är att Rambo kan bli så hysterisk att han bits och rivs.

Sangi gnager också ibland på sin matte, men det är bara i ren glädje.

Även han älskar att vara utomhus, trots att han går i sele och koppel.

Mattes käraste, släpps inte på fri tass. Han är alldeles för godtrogen och orädd för att gå fri.

Men han finner sig i att ha matte på släptåg. Med sina 8 kilo får han sin matte att både springa och hoppa.


Hopi gillar också kattmynterabatten, han sitter långt ifrån Rambo som tycker att hela rabatten är hans.