Bloggen Sangis liv är en sammanställning av alla inlägg från bloggen Pius och Co där Sangi figurerat.

Du bör börja läsa från 2008 och framåt, det är ifrån han var liten tills han blir större och alla hyss han hittat på.

lördag 10 september 2011

2009 januari - april

onsdagen den 29:e april 2009

Moppa golv klockan halv fyra, på natten!


Här ligger den lille odågan och sträcker på sig efter att ha sovit den oskyldiges sömn.

Som vanligt blir jag väckt vid halv fyra snåret av att någonting låter märkligt. I morse var det Sangi som ramlade ner från sängen.

Han skulle klättra upp i sänghimlen men envisas med att försöka kliva upp, inte hoppa som normala katter. Vilket resulterade i att ha ramlade ner på golvet istället.

Men det gjorde honom tydligen bara ännu piggare för en stund senare hörde jag det välbekanta "paddel-ljudet".

Ånej, inte ännu en vattenskada. Så jag hasade mig upp ur sängen och begav mig spritt språngandes ner till undervåningen bara för att konstatera att golvet återigen hade en liten swimmingpöl.

Så det var bara att sätta igång och moppa golv halv fyra på morgonkvisten och sen lägga ut tidningar ifall Sangi skulle få ett återfall och vilja fortsätta paddla i vattenautomaten.

Sen kunde inte jag sova. Låg och grubblade på hur vi skulle göra för att inte golvet skulle ruttna upp av allt vatten som rinner igenom det.

Fuktspärr har jag hört talas om, det lägger man i badrum. Plastmatta istället för laminatgolv? Eller en jättestor bricka att ställa vattenautomaten på. Ja grubblerierna var många och sömnen avlägsen.

När klockan ringde halv sex så var det första jag sa till sambon: - Vi måste lägga in en plastmatta istället för laminatgolvet.

Jag vet inte vad han tyckte om att börja dagen med att diskutera golv han muttrade mest över odågan.

Odågan, ja han låg så sött och sov i klätterställningen men när husse gick nerför trappen så rusade han snabbt efter.

Jag traskade efter, dock inte lika fort. Och fortsatte pladdra om golvet.

Men vad vi ska ha för lösning får vi nog fortsätta diskutera för att ha vatten som forsar genom golvet ner till källaren är inget bra sätt.

När jag var och handlade träffade jag på en äldre väninna som jag berättade min morgon för och hon utbrast: - Ja det är precis som att ha småbarn!


tisdagen den 28:e april 2009

Det är ingen rörläcka - det är pga Sangi

För någon månad sedan skrämde jag upp min sambo med att säga: - "Nu har vi en rörläcka i källaren igen!"

Vi har haft problem med ett rör precis strax bredvid dessa droppar och det var lite bekymmer med att byta röret och koppling men han grejade det med hjälp av en rörmokare.

Så när jag då upptäckte en stor våt fläck nästan på samma ställe så trodde jag att nu var det dags igen.

Huset och rören är från 1939 och saker kan inte hålla hur länge som helst.

Men när sambon kom hem och kontrollerade de här rören, som dessutom går till elementen, hittade han ingen läcka på dem, bara en våt fläck på golvet under.

När jag nyss kom ner i källaren så upptäckte jag en stor våt fläck precis på samma ställe. Jag tittade upp och såg dessa droppar på elementrören. (Se fotot.)

Hm, tänkte jag och la ihop ett plus ett. Sen kände jag på taket. Jajamensan, det var fuktigt. Och vad stod jag egentligen under för rum?

Nu är det lite krångligt att tänka om, jag har gått nerför en rundad trappa och ovanför mig har jag en bit av hallen och vad hände just där?

Ha! Detta lilla kattskrälle och hans vattenplaskande. Vattnet hade runnit genom golvet och droppat ner på källargolvet.

Jag skrattade högt när jag fick syn på Sangi som tassade runt mig och undrade vad jag höll på med. Små tassavtryck från vattenfläcken på golvet hade han dessutom gjort.

Ja då kan vi andas ut, ingen läcka på elementrören alltså, bara Sangi som plaskar.


tisdagen den 28:e april 2009

Sangi vill ha en swimmingpöl

Det är lite läskigt att höra ljudet av ett paddlande läte, åtminstone när man sitter i köket och fikar och ljudet kommer från hallen.

Det var rejäla tag i vattnet, paddel, paddel, skvätt.

Saaaaaangi! Ropar jag, men inte hjälper det, han paddlar vidare i vattenautomaten så vattnet forsar på hallgolvet.

När jag går ut till den lille rackaren står han i en jättepöl med vatten och i vattenautomaten är det nästa inget vatten kvar.

Inte bryr han sig om att jag förmanar honom och pratar om vattenskador och mögel. Det är ju så roligt att öva crawl, först med den ena tassen och sen med den andra, skvätt, skvätt, plask.

Så det var bara att ta fram en trasa och försöka få upp allt vatten som flöt omkring på golvet innan det började rinna ner mellan springorna.

Kan säga att det inte var lätt när det hela blir saboterat av en galen katt som hänger i skurtrasan.

När jag torkat torrt med golvmoppen går jag upp till övervåningen och datorn. Det dröjer inte länge förrän det välkända paddlande ljudet når mig igen.

Jodå, Sangi hade pånytt börjat sin träning i vattenautomaten. Den här gången var det betydligt mindre vatten i den så det blev bara en minipöl på golvet (se fotot).

Nu funderar jag på att möblera om.

Vattenautomaten av märket Freshflow, rymmer 3 liter vatten, står på nedersta hyllplanet i en bokhylla av rottning.

Om vi skaffar en ny bokhylla, som vi funderat på, och ställer den bokhyllan i ett annat rum och tar bort denna i rottning, så får vattenautomaten plats direkt på golvet. Hittar jag sen bara ett stort "fat" att ställa den på så kan han plaska bäst han vill.

Ack ja, vad gör man inte för denna lille rödsilvervilde.

Sangi blev tydligen väldigt trött av sitt simmande för han vaknade inte ens av att jag fotade honom ett antal gånger när han ligger och sover så sött på laminopallen.










Vadå mitt fel? Du hade väl inte behövt släpa hem den där otäcka ungen bara för att jag hade lite tråkigt.

Hopi tycker nog jag var bra knasig som skaffade honom en lillebror.




torsdagen den 2:e april 2009

Senaste Sangi-Nytt!

Ja, det lille livet, hitta på roliga saker det kan han minsann.

På bilden ligger han på överkanten på sängen och tittar ut genom fönstret. (Det är en s k himmelssäng.)

Efter ett tag så fick han syn på översidan på garderoben, som står en liten bit ifrån sängen. Och vad gör man då om man heter Sangi?

Jo han funderade en stund, grubblade ett litet tag igen och tog sen sats och hoppade från kanten på sängen till garderoben.

Där kunde man ju tro att det var färdigt. Men ånej! En liten bit från garderoben börjar fönsterkornichen och vad gör en liten Sangi tror ni? Jojomen, han kliver försiktigt upp på konrnichen, som knakar lite grann. Tar ännu några små darriga kliv under kornichens knarrande, till slut kommer han fram till mattes garderob och jag pustar ut.

Tydligen så var det en del spindelnät där uppe som han trasslade in huvudet i. Han hade lite bekymmer med att få bort det.

När han petat bort spindelnät och spindel så gjorde han om sin manöver med att gå från mattes garderob via kornichen till husses garderob. Den här gången stod jag på en stol och höll i kornichen, så den inte skulle ramla ner. Man vet aldrig om den klarar 4,4 kg katt ännu en gång. Sen lyfte jag ner honom under hans vevande små tassar, han litar tydligen inte riktig på matte.

Så nu har husse (snickare) fått i uppgift att sätta upp en bräda över kornichen så Sangi kan gå säkert från garderob till garderob. För jag misstänker att han inte glömmer bort hur kul det var.

Detta monster, muttrade husse.


torsdagen den 2:e april 2009

Sangi på balkongen för första gången

Idag hade vi varmare än någonsin denna så kallade vår. Hela +12 grader så då ville katterna absolut gå ut.

Men eftersom husse inte var hemma så fick de nöja sig med att gå ut på balkongen.

Och lille Sangi fick finna sig i att få på sig selen. En jättefin ljusgrön sele med röda blommor på och samma mönster på kopplet. Han var så söt när jag äntligen hade krängt på honom utrustningen.

Sen öppnade jag balkongdörren och de vuxna katterna kastade sig ut likt kor på grönbete.

Sangi sprang efter men tvärstannade när han kom utomhus. -Vad är nu detta? såg det ut som han tänkte. Sen gick han omkring och nosade och kikade förundrat. Först på golvet och sen efter några försök hoppade han upp på balkongbordet.

Han är lite lustig med att han vill inte gärna hoppa utan kliver upp på saker, det är bara när benen inte räcker till som han tar lite sats och hoppar.

Sen gick han fram och tillbaka på bordet, buffade lite på Rambo som låg där och spanade.

Efter ett tag så kom han på att prova att gå på balkongräcket, som är cirka 15 cm brett. Men det var efter noga övervägande.

Han har lite svårt för att balansera men efter en liten stund så gick det bättre och bättre så jag hade fullt sjå med att följa med honom med kopplet.

Sangi tyckte nog det var en märklig värld. Han tittade och tittade med stora ögon, men han blev inte rädd. När det kom en bil som brummade lite högt tittade han långt efter den.

Hopi som helst ville gå ut i trädgården sprang fram och tillbaka på "plåten". Det är utanför själva balkongen som det ligger plåt och en hängränna, cirka 50 cm brett. Alla katter vi har haft har promt velat hoppa ner på plåten och gå utanför själva balkongen. Så husse har byggt en liten låda som de kan hoppa ner på.

Det var faktiskt efter det vi skaffade Hopi han byggde den. Även Hopi hade lite dålig balans som ung katt.

Jag skulle helst se att husse sågade hål i balkongväggen så katterna slapp hoppa alls, eller tar bort den understa brädan. Få se om det går att lirka med honom nu när vi har lille Sangi som är mer omhuldad än någonsin. Kan det bero på att matte har blivit äldre och klokare och inser hur mycket faror det finns här i världen för en liten misse.

Efter 20 minuter gick vi in och Sangi verkade ha blivit riktigt trött av äventyret för han la sig på hallgolvet i solen och putsade sig ordentligt.

Så det blir nog så att vi får öva lite då och då att vara på balkongen och sen försöka oss på trädgården. Men då får allt de stora katterna vara inne. För hålla koll på Hopi som far runt och gamla Sickan (snart 15 år) som kan få för sig att gå in till grannhundarna och ge dem en omgång och lille Sangi i koppel, det blir allt för mycket för oss.

Det är bara Rambo som vi litar på, han lunkar runt i sakta mak eller så lägger han sig på kattmyntan och bara njuter av tillvaron. Det är sällan han går utanför staketet.


måndagen den 30:e mars 2009

Inlåst

Matte dum! Matte låste in mig i garderoben!

Min lille älskling hade smitit in i garderoben när jag hämtade mina nycklar och inte märkte jag att han var där inne utan jag tog mina pelargoner och traskade ut i växthuset.

Efter en liten stund gick jag in och hämtade nya. Har för mig att jag hörde ett litet ynka jamande men inte tänkte jag på det utan gick ut igen och fortsatte plantera om dem.

Efter ca 40 min kom jag in och satte mig vid datorn. Mjauuuu hörde jag långt borta och flög upp från datorn.

Och inne i garderoben var min lille älskling. Han hade lyckats ta sig upp i en cykelkorg som hänger på väggen, där halsdukar, mössor och sånt ligger. Där låg han och rullade och såg lycklig ut när jag öppnade dörren.

I samma garderob finns modemet och det trådlösa modemet, det sistnämnda hängde i sina sladdar men fungerade ändå. Uppladdningen till de trådlösa telefonerna hängde också och dinglade så jag undrar vad han haft för sig där inne.

Jag brukar alltid kolla så ingen katt går in där, det är vanligt att nån av de fyra försöker kila in dit när dörren öppnas, men jag hade bråttom ut och glömde kolla och så blev han inlåst den lille stackaren.

Men vilken tunn liten röst han har, precis som mattes. Men det vore bättre att han var som Hopi som vrålar så det ekar vad det än gäller.

Varför fotot kom på snedden har jag ingen aning om, men det syns nog ändå så sur han såg ut när jag hade släppt ut honom .



onsdagen den 25:e mars 2009

Katter och Pelargoner

Finns det något bättre än katter och pelargoner?

På bilden sitter Hopi bredvid en änglapelargon som håller på att skräpa med sina blomblad men katterna älskar att tugga i sig blommorna. Fast här har de inte hunnit rensa rent på bordet.

Idag har solen varit framme igen och jag är nästan klar med omplanteringarna i växthuset där det var hela +25 grader.

Min födelsedagspresent, dvs 7 beställda pelargoner dök upp i ett paket så jag fick lite extra jobb med att tvätta lagom stora krukor och blanda ihop jord eftersom de flesta av dem var vildpelargoner som vill ha lite mera genomsläpplig jord. Så jag blandade E-jord med vermiculite och perlite och hoppas att de ska gilla blandningen och växa sig stora och blomma.

En annan beställning från en privat säljare kom också. Stora plantor var det i den kartongen och jag blev glatt överraskad över hur fina de var. De fick jag ta fram lite större krukor till.

Men fröna från Afrika vägrar att gro så snart blir det en omgång med hett vatten över dem igen.

Och lille Sangi har återigen blivit bortskämd, den här gången med en nyinköpt ljusblå bädd.

Den rosa, som liknar denna, skar sig så mot hans pälsfärg och han är ju en liten grabb så klart grabben ska ha blått.




torsdagen den 15:e januari 2009

Knappnålsletning, rapport av Sangi

Idag har min matte krupit omkring på golvet jättelänge. Hon säger att hon letar efter en knappnål som jag haft ned.

Skulle jag? Jag som är det sötaste och snällaste lilla maine coon ängeln som finns.

Ibland slutade hon krypa och tog fram den där hemska saken som väsnas så förfärligt, då muttrade hon över så mycket damm det blir hela tiden.

Sen satte hon sig framför den där rutan som visar så många saker, där sitter hon jämt.

När jag ska försöka hjälpa henne så lyfter hon bara bort mig och jollrar "där ska du inte sitta lilla gullungen". Sen åker jag ner på golvet eller så lägger hon mig på rygg på armen, då biter jag henne.

Det verkar som hon skrev något om den där knappnålen för efter en stund så blev hon ännu mera tokig och kastade sig ner igen på knä och letade. Hon muttrade något om: kan ha ätit upp, farligt, sparris lindar in vassa saker, veterinären. Det där sista ordet lät läbbigt.

Efter att ha krupit omkring en stund så reste hon på sig och gick och glodde ner på golvet i de andra rummen. Jippi! ropade hon, jag har hittat den.

Hon blev tydligen jätteglad för att hon hittade den där knappnålen som hon anklagade mig för att ha stulit.

Så då kutade hon in till den där burken och började knappa igen. Sen plingade det till, det gör visst det när det kommer brev, eller hur det är. Då log hon belåtet.

Ja hon är bra knasig den där matten jag har fått, min andra var inte alls så där tokig.

Inte får jag tvätta tassarna i hennes glas, mattes vatten ropar hon då.

Inte får jag hjälpa henne kolla tempen på hennes mat, mattes mat, varmt skriker hon då.

Inte får jag sitta i vasken och kolla om det finns nåt ätbart, du har mat i din skål säger hon surt och lyfter ner mig, IGEN.

NEJ, du får inte vara inne i kylskåpet, ropar hon då och då. Jag vill ju bara kolla läget, att hon har mat hemma åt mig.

Nej, nej, nej, nu sprang Sangi ner i källaren igen! Pust och stånk säger hon då och kommer efter mig. Det är för gräsligt så stökigt hon har det i den där källaren, men kul, det finns så många grejer att leka med.

Nej för i hel--te skriker hon, akta farbror Göstas fina lampa och morfars fiol. När det händer brukar hon kasta sig upp ur soffan och snabbt lura ner mig på golvet. Vad är det för speciellt med den där lampan? Den är ju bara i vägen. Och fiolen vill jag faktiskt undersöka, vad kan det vara för nåt, smakar inget vidare.

AJ! Bit mig inte i tån säger hon ofta, undrar varför, får jag inte gnaga på henne, vad ska jag då med henne till?

Stick inte ner huvudet i vattenkannan, du kan fastna! Jo jag vet, men det är så kul när vattnet skvätter.

Låt bli mina blommor, ropar hon jämt. Jamen du har ju så många, tänker jag.

Häng inte i duken, porslinet ramlar ner och går sönder. Tjatmoster!

Sluta snutta, det gör ont, viskar hon när jag kommer och är hungrig om natten. Men hon kastar åt mig mitt bebisgods, det är snällt. Sen gör jag om samma procedur just när hon har somnat, hi hi.

Hon är festlig, min matte, när jag ligger och sover och är så trött så trött, ja då kommer hon och klappar på mig och säger att jag är sååååå söt när jag sover. Vad menar hon med det, jag är väl jämt söt.

Husse han säger att hon klemar bort mig. Fast då biter jag honom i tån.

Hej då, nu ska jag nanna lite så jag orkar hjälpa matte mäta toapapperet sen.


S*Velero´s Sangiovese, 20 veckor och 3,14 kg













onsdagen den 28:e januari 2009

Med en tass i marmeladburken

Den här dagen började med att jag upptäckte en liten pöl med saliv i trappen. Men eftersom jag är van, man blir det som kattägare, så brydde jag mig inte så mycket utan klev över pölen.

Fixade frukost, satte mig på köksstolen och utbrast "Men så kallt, jag måste ha satt mig på kanten".

Började äta min macka och dricka mitt te men reste mig hastigt och utbrast igen: "Nä men vad sjutton, jag är ju alldeles blöt och kall om rumpan!"

Efter att ha besiktigat stolsdynan kunde jag konstatera att den där pölen i trappen hade tydligen resulterat i en större pöl på stolsdynan. Misstänkt misse är Sickan. Hon brukar ibland kräkas upp bara saliv och nån liten hårtuss. Men usch så otrevligt det kändes. Det blir till att tvätta dynan för hand, annars skrynklar den väl ihop sig till en knöl.

Så jag fick ta bort stolsdynan och sitta direkt på stolen och fika vidare.

Jag har en liten egenhet att börja läsa morgontidningen baklänges, vilket innebär att dödsannonserna kommer väldigt tidigt. Ibland lite väl tidigt. Jag brukar bara kasta ett litet öga på dem och konstatera att jag inte står med. Ett gammalt skämt men jag undrar hur jag skulle reagera om jag stod med?

Den här gången blev med ens morgonen allvarlig. En av grannens söner stod med, den yngsta, en glad grabb, några år yngre än jag själv.

Det hände att vi lekte när vi var små, jag undrar egentligen vad som gjorde att vi helt plötsligt började leka, han var fyra år yngre än mig, en ganska stor åldersskillnad när man är liten. Men vi kastade boll mot den reverterade väggen, kanske inte så populärt hos mina föräldrar och hade roligt. Bollskolan tror jag den leken kallades för.

Vi köpte ny spis för ett tag sedan. En med induktionshäll, i början var det knappt man fattade hur den fungerade, egentligen gör jag det väl inte nu heller, men bra är den. En del nya kastruller och stekpannor fick vi köpa eftersom det bara går att använda dem som är magnetiska.

En sak som vi genast fick lära oss var att aktivera det barnsäkra låset, eller i vårt fall, det kattsäkra låset. Sangi, som är en påhittig liten kattkille, satte ganska snart igång hällen genom att sätta en av sina små tassar på on-knappen.

Så länge det inte står någon kastrull på spisen så gör det ingenting, men det är ju lätt hänt att man glömmer ta bort kastrullen eller stekpannan, så bäst är att alltid aktivera låset. Sangi har som vana att klättra runt överallt och inte sjutton hjälper det vad husse och matte säger. Jag gör väl som som jag vill, tänker Sangi.



Hm, den där pannlappen ser mumsig ut.














Nja, något seg om jag får säga det själv.













söndagen den 1:e februari 2009

Från fiolstråke till laserpekare


Sangi lär sig snabbt, alltför snabbt ibland.

Vi har morfars fiol med stråke hängande på vardagsrumsväggen. Den har naturligtvis Sangi upptäckt och gillar att slå på så den kommer i svajning.

Jag blir lika förskräckt varje gång och det brukar sluta med att jag rusar (nåja, rusar och rusar) upp ur soffan och lyfter ner den lille odågan och försöker få honom att intresserar sig för något annat.

I helgen kom jag på att om jag tog fram laserpekaren så jagade han den röda pricken istället för att slå på fiolstråken. Himla praktiskt tyckte jag, som då slapp att kravla mig upp ur soffan.

Jättepraktiskt! Sangi kom snabbt på att om han slog på stråken så vips dök den roliga röda pricken fram. Efter femhundranittielfte gången tröttnade jag och gömde stråken bakom fiolen.

Vad gör då en liten odåga? Jo ger sig på sin matte förstås, han hade ju för länge sedan förstått att det var jag som låg bakom den röda roliga pricken. Så han började bita mig i bakfickan på byxan och klöste mig då och då på ryggen. Precis som en liten övertrött unge.

När jag trodde jag skulle få spader på honom så somnade han helt plötsligt liggande på rygg med huvudet nickandes. Sen snarkade han ljudligt, ett litet minitröskverk.

Hur jag ska vänja honom av med att väcka mig om nätterna är en annan femma. När jag var så dum att jag de första nätterna gav honom babytorrfoder så får jag förstås skylla mig själv när han kommer tassande om nätterna och vill ha mat.

Hopi tycker det är en jättebra idé, han börjar bli en smula lönnfet på grund av babymaten som han snabbt snor från Sangi och knaprar i sig. Mums!


Hopi och Sangi försöker samsas i korgen.

tisdagen den 3:e februari 2009

Det lyser en sol



På Sangi-fronten är allt lugnt för tillfället. Fast han hjälpte mig (stjälpte) mig i förmiddags när jag skulle torka golv.

Jag hade dammsugit och var i färd med att ta fram Vileda-moppen då jag hörde ett kabrak från köket. Det var den lille busungen som hade knuffat ner brickan med torrfoder från spisen (där jag ställt den tillfälligt) rakt ner på köksgolvet så brickan sprack och torrfodret låg i spridda skurar överallt.

Ack ja, det kunde ha varit värre. Fram med sopborsten och dammsugaren igen.

När väninnan kom på besök tog han blodprov på henne, igen. Hon har börjat klaga att hon ser så hemsk ut på benen nuförtiden, kan inte begripa vad det har att göra med Sangi, den lilla ängeln.

Idag vägde han ca 3,7 kg, en stadig bit.

Vad gjorde vi innan vi fick honom?

fredagen den 6:e februari 2009

Något att sätta tänderna i!

Det är inte jag som behöver det, nåja, en chokladbit är ju aldrig fel.

Utan det är Sangi (23 v) som behöver något att tugga på. Jag antar att han snart ska byta tänder så det är därför som han tuggar på allting, till och med metall.

På bilden har han ett hundben som jag blött upp för det inte ska vara så stenhårt, det tyckte han var kul en stund. Men det var nog lite för stort för honom.

När Hopi (3,5 år) var liten köpte jag en bitring till barn, men den vet jag inte vad jag gjort av. Har för mig att Hopi inte var så värst imponerad av den heller.

Men Sangi kanske är det, han är betydligt bitigare än vad Hopi var som liten. Egentligen var han nog en riktigt liten ängel om man jämför de bägge, hi hi. Sangi är verkligen en sort för sig. Men så var han först med allting i kullen.

Han lär sig fort, helst hur man ska få matte att göra som han vill.

Men nu verkar han ha blivit större, han busar inte hela dagarna som han gjorde förut, nu ligger han mycket och sover för sig själv.

Det är bara gamla Sickan (14,5 år) som är mig trogen om dagarna, men det är förmodligen för jag sitter i datarummet och knappar, det vill säga hennes sovrum.

Rambo (9 år)är fortfarande tovig i rumpan, det har han haft problem med länge nu. Jag har försökt klippa bort dem men då blir han tvärtjurig och sticker iväg. Dessutom är han långsint så det får gå några dagar tills jag gör nästa försök. Antagligen slutar det med att vi får ta med honom till veterinären för att få hjälp.

Och gråvädret är tillbaka, suck.

Men det är hög tid att börja med sådderna. Jag har fått eller bytt en hel del med forumister från www.odla.nu jättesnälla och hjälpsamma människor. Det är bara att lägga ut en fråga, framför allt trädgårdsfrågor, så får jag snabbt ett svar från någon kunnig person. Idag damp det ner ett kuvert med fyra olika sorters blommor, det var en sort som jag efterlyste. Så jag gillar dem mycket!

fredagen den 13:e februari 2009

Katterna idag

Sickan, huskatt, sköldpaddsmönstrad honkatt, . Född 8 april 1994.

Har suttit och tittat på fåglarna genom köksfönstret. Det är stora fåglar, råkor och kråkor som äter de gamla brödbitarna matte slängt ut.

Annars brukar Sickan ägna dagarna åt att sova, helst på ovanvåningen där hon får vara i fred, åtminstone för det mesta. Det händer att odågan försöker sig på en lekinvit, men då ger hon honom en redig omgång så han springer till nästa offer.



Rambo, huskatt, rödtabby hankatt, (med norskt påbrå). Född 6 januari 2000.

Rambo har bekymmer med en jättetova i rumpan, dessutom har han haft diarré så resten kan ni räkna ut.

Han tvättar sig så gott det går men en alltför rund mage är i vägen.

Matte har försökt få bort tovan med diverse saxar och tovknivar, men Rambo blir hysterisk. Så nu har matte beställt tid hos veterinären för att få hjälp.

Som den kloka katt han är så verkar det som han har förstått läget och blir förtvivlad, Rambo verkligen hatar veterinären. Alltför många besök där har gjort honom jätterädd. Ungefär vartannat år har han uppsökt veterinären pga av magbesvär (han lider av colit), bitskador, grus i urinblåsan m m.

Han har varit lite deppad en tid men efter veterinärbesöket hoppas vi att humöret ska bli bättre. Den lilla odågan tär väl också på humöret, det kostar på att vara näst äldst i flocken och få en överaktiv lillebror.



Hopi, maine coon, bruntabby hankatt. Född 15 juni 2005.

Har också suttit och kikat på de där stora svarta jättefåglarna. Fast den där odågan far ju omkring så han måste hålla kollen på honom också.

Hopi har tagit på sig rollen som övervakare, lekkamrat och beskyddare för Sangi.

Han gör så gott han kan med att uppfostra Sangi, men det lyckas inte så bra.

Där den ena maine coonen är, där är också den andra. De håller ihop.

Hopi är lite ängslig av sig och gillar inte när det kommer besök, fast han springer fram och kikar på dem i smyg.



S*Velero´s Sangiovese, maine coon, rödsilvertigré, hankatt. Född 26 augusti 2008.

Har som vanligt ägnat förmiddagen åt att leka, busa, hitta på hyss.

Började dagen med att bita husse i knät och sen i foten.

Hjälpte matte skära till fläskfilén och marinera den. Fick några små smakprov av filén.

Sen var han med matte och hängde tvätt i källaren.

Kontrollerade mattes frösådder genom att slicka på jorden samt dra upp namnskyltarna.

Nu har han lagt sig för att ta en liten tupplur så han orkar med resten av dagen och kvällen.

Favoritlek, laserpekaren. Han har lärt sig, efter en gång, att om han slår på sladden till fönsterbelysningen så kommer den roliga röda pricken fram. Han är alldeles för klipsk den lille odågan. Och alldeles otroligt energisk, han ger sig aldrig, vad han än håller på med.

onsdagen den 18:e februari 2009

Killarna myser


De här små myspysarna hittade jag när jag kikade in i lilla rummet. De sov så gott tillsammans tills matte kom och väckte dem med kameran i högsta hugg.

Sangi fyllde 25 veckor igår och vikten var 3,9 kg.

fredagen den 27:e februari 2009

Sangi leker med sin boll i trappen (film)




http://www.youtube.com/watch?v=7Bqusdrk7bw

Sangi har hittat på en egen lek, han bär upp en liten boll i munnen och släpper den när han är halvvägs upp i trappen.

Sen studsar bollen nedför trappen och Sangi springer efter. Jättekul!

Det är dock inte så kul när jag vaknar mitt i natten av detta studsande.

måndagen den 2:e mars 2009

Ingen nappis för matte

Har haft en "snutt-natt" så det har inte blivit mycket till sömn. Vaknade dessutom med magknip så sängen var nog så lockande när jag ätit frukost vid halv sju i morse.

Bestämde mig för att ta en liten nappis och förhoppningsvis vakna pigg och utan magknip. Så jag korvade ner mig i sängen med en tidning. Låg där och läste och kände mig urtrött, tittade upp när jag tyckte mig se någon liten katt på golvet. Jodå det var Sangi som hade kommit gående men blev jätterädd när jag reste mig upp lite försiktigt, så han sladdade iväg med alla klorna tjutande i laminatgolvet. En så kallad katt-burnout.

Jag la mig tillrätta igen och vips så hade Sangi glömt det otäcka i sängen och hade bara matte i blicken. En matte som det går att snutta och trampa på. Så han började att buffa och böka mot min hals som jag förgäves försökte gömma under täcket och satte igång att smacka och att trampa med sina sylvassa små klor, attans så ont det gör. När jag buffade bort honom så började han någon annanstans. Jag vände och vred på mig för att han skulle sluta men icke, han är en envis katt som inte ger upp i första taget.

Efter en halvtimme så lugnade han sig i alla fall och la sig att sova på min axel. Puhh tänkte jag, äntligen ska vi få sova en liten stund. Så jag la mig tillrätta igen med en liten varm och go Sangi mot kinden.

Mjauuuu, tjöt det och Hopi kom störtande upp i sängen. "Ligger ni än?" verkade han undra medan han trampade runt i sängen. "Nä, upp med er" Mjauuuuuuuu!

Så det var bara för mig och Sangi att pallra oss upp och göra oss i ordning för en ny måndag. Ingen rast och ingen ro.

Men nu ligger de minsann och sover bägge två, ja alla fyra, men gamlingarna sover för jämnan och skulle inte komma på idén att väcka matte.

Sangi och Rambo sussar













onsdagen den 4:e mars 2009

Uppåt väggarna

Vad jag undrade vad det var som lät. Kling, klang och dump! Jag satt länge och funderade innan jag reste mig från datorstolen och kikade in i sovrummet.

Där såg jag först kedjan till ventilen svaja och sen på golvet, Sangi, vem annars.

Husse brukar säga: "Han ser då allt, den katten!"

Och nu stämde det verkligen. Han hade tydligen upptäckt att det hängde en kedja på väggen och den måste han förstås hoppa upp och slå på.

Tyvärr blev fotot himla oskarpt, men han är snabb den katten och kameran är inte lika snabb.

Sangi har verkligen gått ut hårt idag. Han började redan när klockan var 03.30 med att väcka mig. Nåja, tänkte jag då, det är tid kvar att sova. Klockan ringer 06.00. Så jag gav odågan sitt babyfoder och somnade om.

Efter en halvtimme blev jag väckt igen. Snutta, snutta och klösa, klösa. Jag virade in mig som en kålmask i täcket och somnade tydligen om. En stund senare blev jag väckt igen och nu snurrade jag verkligen in mig i täcket, allt för att Sangi inte skulle hitta en endaste liten hudbit att klösa på.

Då surnade han tydligen till för han började klättra omkring på mitt huvud, som inte var under täcket. Det går inget vidare att sova med en katt som försöker hålla balansen på huvudet, med en tass i örat är det rent omöjligt. Så jag drog täcket över huvudet också och bet ihop tänderna, så infernaliskt så det gjorde jätteont. Jäkla katt!

Tydligen så somnade jag till slut om och vaknade med att ett piggt litet ansikte plirade mot mig. Han hade lagt sig hos husse istället, men låg och kollade ifall jag skulle vakna.

Husse klev upp först som vanligt och jag kom hasande en stund senare för att fixa frukosten.

När jag stod och pysslade i köket så hörde jag ett sammanbitet, kattj... ! och en husse som kom invinglande i köket. Sangi hade sprungit i full fart mellan benen på husse så han höll på att fara omkull.

Sen skulle han hjälpa mig med blommorna jag planterat genom att kliva i krukorna så jorden skvätte, slita upp namnskyltarna så jordet skvätte ännu mera och jag svor.

Sen har han hunnit med att reta upp både Hopi och gamla Sickan, så de skrek i högan sky. Sickan kom instapplande och tittade surt på mig, "vad är det för snorgärs du släpat hem?" Sen la hon sig i sin korg och somnade gott.

Och nu verkar de alla fyra ligga och sova för inga skrik eller andra oroväckande läten hörs.

Än så länge, är det väl bäst att tillägga.

Skulle lilla jag vara så busig, nej nu skojar du väl?













fredagen den 6:e mars 2009

Dagens hyss (Sangi förstås)

Tja vad säger man?

"- Jaså du, du fick plats där, jaha där ser man." Var väl ungefär vad jag fick ur mig.

Sangi kröp snabbt in bland tallrikarna när jag skulle ställa in sockerskålen och jag var tacksam att han inte försökte krypa in bland kopparna också.





onsdagen den 11:e mars 2009

Dagens Hyss - krasch, bom, bang!

Åh, vad trött jag är, denna katt.

Redan vid halv sju i morse, när jag just satt mig att äta frukost, hör jag plötsligt ett skrammel och ett kaduns från källartrappen.

- Vad gör han nu? frågar jag husse som lugnt knaprar på sin macka.

- Äsch, han går omkring på den där listen, fick jag som svar.

- Vilken list? Menar du den i källartrappen?

- Mmmm.

- Men herregud, det står ju massor av burkar och flaskor där, svarar jag oroligt och reser mig för att kolla.

Och javisst, där kliver han omkring så flaskor och burkar yr nedför källartrappen, men inte bryr han sig om det.

Jag suckar och går tillbaka till min frukost, den där röran får jag ta tag i sen.

Så efter att ha fikat klart och klätt på mig så får jag, dels lyfta ner Sangi från hyllkanten och försöka hålla honom därifrån medans jag börja sortera grejerna som stått där i alla år. Ända sen jag var liten har det stått en hel del prylar på denna hyllkant men ingen annan katt har rivit ner något eller ens fått för sig att gå där.

I källartrappen låg fönsterputs, kopparrent, grovtvätt i minst tre olika sorter, en flaska T-röd som vält så lite hade runnit ut och några andra bra att ha flaskor.

De blev sorterade i rengöringsmedel, hur många flaskor som helst som förpassades till en plastlåda jag tänkt ha till sopsorteringen. En del hamnade i grovkällaren där verktyg och målarburkar finns. Och en del tog jag upp så jag lättare kan använda dem när det behövs, nu när jag vet att de finns.

Kvar blev ljusen till gravarna, de hade jag ingen bra plats för och de är inte så ömtåliga heller.

Under frukosten hann vi gå igenom alla katter vi haft genom åren och kunde konstatera att en sån påhittig katt som Sangi, ja det hade vi då aldrig haft.

- Han hittar på så mycket hyss, sa husse. Han borde heta Emil. Det säger husse ofta har jag märkt. Det där med hyss och att Sangi ser allting och måste undersöka det till varje pris.

Efter att ha städat klart och skottat rent växthuset från all blötsnö som kommit så satt jag mig framför datorn.

Men det blev inte många minuters ro innan jag hör "krafs, krafs". Vad gör han nu tänker jag och går nerför trappen till undervåningen. Suck, där sitter Sangi och försöker krafsa ner vattenautomaten (Drinkwell) från bokhyllans nedersta hylla.

Jag lyfter bort honom och har ett litet trött förmaningstal. "Inte krafsa, drick vattnet, farligt osv bla bla bla". Sen går jag och hämtar mera vatten och fyller på automaten som börjar bli tom.

På vägen tillbaka mot köket hör jag plötsligt "pip, pip, pip...", ånej spisen. Och i köket sitter Hopi på spisen och på on-knappen, det är därför det piper hela tiden. Ner med Hopi från den stackars spisen, måtte den inte gå sönder igen. Och tillbaka till datorn. Faktiskt så har det varit lugnt en liten stund, kanske de sover eller så hittar de på något annat hyss.

De lugna stunderna kan jag räkna men det är klart, det ska vara lite liv och rörelse, annars vore det för trist.

tisdagen den 17:e mars 2009

Sövd av Sangi

Husse for iväg tidigare än tidigt i morse så inte orkade vi göra oss i ordning redan kvart över sex utan vi gick och la oss att mysa i sängen istället, jag och Sangi.

Fast Sangi han skulle prompt snutta och trampa med sina sylvassa små klor så jag blev ganska sur.

Efter en halvtimmes vändande och vridande och jag var nästan redo att ge upp och gå upp, så somnade han helt plötsligt på min axel, av alla ställen.

Så där låg han och småsnusa och ögonen mina började kippa, sen somnade vi bägge två och vaknade inte förrän klockan nio. Aldrig kan det vara lagom. Jag hade tänkt mig sova högst till åtta, nåja det regnade småspik och blåste så det var inget kul väder att gå ut i, i alla fall.

I lördags for vi upp till Stockholm över dagen men oj vad jag saknade Sangi och funderade på vad han hade för sig.

När vi kom hem sent på kvällen så kom han och de andra gäspande fram och hälsade. -Jaså, det är dags att komma hem nu? Fram med maten!

På söndagen var Sangi riktigt i gasen och började med att inviga den nya vattenautomaten med att bada bägge tassarna och skvätta ut det mesta av vattnet på golvet. Suck!

Jag hade köpt en modell större av Fresh Flow (vattenautomaten). Den gamla på 1,5 liter var för liten. Den här är på 3 liter så jag hoppas att jag slipper fylla på den hela tiden. Och bada tassarna gick utmärkt.

Efter att ha tvättat tassarna gick han på lådan och kom upp och fortsatte tvätta dem, med resultatet att kattsanden sköljdes av i den alldeles splitter nya vattenautomaten. Suck!

När han tröttnade på den fortsatte han upp till mina krukor med rizomer (små knölar). De skulle han tydligen gräva upp för de låg ovanpå ytan istället för nere i jorden när jag kom upp och undrade vad han höll på med.

Sen fortsatte han att busa hela den dagen så vi, husse och matte, blev alldeles utmattade. Vi ska tydligen passa oss för att åka bort en hel dag, det straffar sig.

torsdagen den 19:e mars 2009

Den kala väggen eller fiolen som försvann

Men matte, var är min leksak? Den var ju så rolig.

Sangi ligger på byrån och undrar nog vart hans leksak tagit vägen, men morfars fiol som hängt på väggen är numera borttagen.

Sangi har ägnat många kvällar åt att krafsa på fiolen och bita i stråken och till slut så fick matte nog och krokade helt enkelt ner fiolen. Numera står den i en garderob.

Matte tröttnade helt enkelt på att med jämna mellanrum tjoa och ropa åt Sangi att ge sjutton i fiolen. TV-tittandet blev lite för splittrat av alla dessa utbrott så därför flyttades fiolen.

Efter ett tag kanske Sangi glömt bort den så jag kan hänga upp den igen, men tills dess så får väggen se en smula kal ut. Bara en X-krok finns kvar och Sangi har provat att bita bort den men den sitter för hårt även för honom. En tång behövs nog för att den ska gå att lirka ut ur väggen.

måndagen den 30:e mars 2009

Inlåst

Matte dum! Matte låste in mig i garderoben!

Min lille älskling hade smitit in i garderoben när jag hämtade mina nycklar och inte märkte jag att han var där inne utan jag tog mina pelargoner och traskade ut i växthuset.

Efter en liten stund gick jag in och hämtade nya. Har för mig att jag hörde ett litet ynka jamande men inte tänkte jag på det utan gick ut igen och fortsatte plantera om dem.

Efter ca 40 min kom jag in och satte mig vid datorn. Mjauuuu hörde jag långt borta och flög upp från datorn.

Och inne i garderoben var min lille älskling. Han hade lyckats ta sig upp i en cykelkorg som hänger på väggen, där halsdukar, mössor och sånt ligger. Där låg han och rullade och såg lycklig ut när jag öppnade dörren.

I samma garderob finns modemet och det trådlösa modemet, det sistnämnda hängde i sina sladdar men fungerade ändå. Uppladdningen till de trådlösa telefonerna hängde också och dinglade så jag undrar vad han haft för sig där inne.

Jag brukar alltid kolla så ingen katt går in där, det är vanligt att nån av de fyra försöker kila in dit när dörren öppnas, men jag hade bråttom ut och glömde kolla och så blev han inlåst den lille stackaren.

Men vilken tunn liten röst han har, precis som mattes. Men det vore bättre att han var som Hopi som vrålar så det ekar vad det än gäller.

Varför fotot kom på snedden har jag ingen aning om, men det syns nog ändå så sur han såg ut när jag hade släppt ut honom .

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar